Välkommen till Trollparken.

Träskulptör Sixten Öhman har skapat ett 30-tal fantasieggande träskulpturer med trolltema. Skulpurerna har placerats ut i fem grupper längs Vänskapsstigen i terrängen runt Villa Mechelin. Vi bjuder in till en lugn promenad i Bromarvtrollens fotspår. Var och en av de fem grupperna skulpturer berättar om en speciell period eller speciellt skede i trollens liv.

Första gruppen

Här ser vi tre små, skräckslagna troll, som försöker gömma sig. Bromarvtrollen Mille, Nille och Ville gjorde sin éntre. - Varför hämtades trollen till Bromarv? Vår berättelse om Bromarvtrollen baserar sig på gamla minnesanteckningar och anekdoter och den får sin början under andra halvan av 1800-talet. Allting verkar ha börjat med ett känsloladdat gräl mellan två grannar i Korsuddarna, i nordöstra hörnet av Bromarv. I den mest traditionella berättelsen har man kallat de två stridande grannarna för Stortorparn och Lilltorparn. Stortorparen, som synbarligen var en hetlevrad person, kände sig både kränkt och förnedrad. Det finns olika versioner av vad som egentligen hade hänt, men Stortorparn var fast besluten att hämnas på Lilltorparn. Och det med besked! Hösten 1867 åkte Stortorparn med häst till Helsingfors. Han skulle köpa tre troll. Det visade sig att hans pengar räckte till bara ett troll och han var därför tvungen att hyra de två övriga trollen. Stortorparns plan var att med trollens hjälp på alla tänkbara sätt hämnas på Lilltorparn och hans familj. Hämnden är ljuv, heter det! När trollen sen hämtades till Bromarv visade det sig vara småväxta ”varelser” som var både skräckslagna och blyga. Allting tyder på att trollen inte kommit av fri vilja, utan att de hade tvingats. Till det yttre påminde de nog på många sätt om oss människor, men de hade ett delvis avvikande utseende, bland annat skallens form och näsbenets storlek. Men det kanske mest häpnadsväckande av allt: De hade svans! De påstods att de nyinflyttade varelserna ursprungligen kommit från Estland. När de kom till Bromarv talade de svenska. De fick namnen Mille, Nille och Ville. I vissa berättelser talar man om endast två troll och i en berättelse kallas trollen Nix och Nax. Det har i alla tider funnits olika uppfattningar om trollens antal och om deras namn. Vi tror att trollen var tre och att de faktiskt fick heta Mille, Nille och Ville. Först bodde de en kort tid i Stortorparns lada, men ganska snart var det dags för dem att flytta in hos Lilltorparn. Uppdraget kunde börja!

Andra gruppen

Bromarvtrollen under sin storhetstid. De hade växt till sig en aning. Nu utstrålar de elakhet och ondska och väcker både avsky och obehag. Ville återvänder till Helsingfors. - Trollen tar sitt uppdrag på allvar. Lilltorparns familj märkte förstås snart att de hade fått objudna gäster. I början var trollen tillbakadragna och avvaktande, men efter hand blev de både modigare och fräckare. Det skulle snart visa sig att trollen tog sitt uppdrag på allra största allvar. De trakasserade Lilltorparns familj, både barn och vuxna, med allehanda elakheter och skadegörelse. Ibland var hyssen ganska oskyldiga men ofta handlade det om ren och skär psykisk terror. Trollen var både påhittiga och skamlösa. Ibland handlade det om ofog mot husdjuren, ibland var det fråga om äckligheter, dålig hygien eller missbruk av livsmedel och mat. Lilltorparns familj drevs till vansinne av de objudna plågoandarna. De stod handfallna och visste inte hur de skulle bli av med de inneboende parasiterna. Familjen försökte fördriva trollen med vidskepelse, med Guds heliga ord och som sista utväg försökte man ta livet av de tre marodörerna. Men ingenting lyckades. Trollen levde kvar och repressalierna bara fortsatte. Snart började byborna också reagera på trollens framfart. Man började undvika samröre med Lilltorparns familj och speciellt barnen lämnades ensamma och fick inte längre leka med de övriga barnen i byn. Situationen blev så småningom ohållbar för Lilltorparn. Familjen tvingades ge upp kampen mot trollen och fattade beslut om att flytta bort. Trollen hade med framgång utfört sitt enda uppdrag. Stortorparen kunde känna sig nöjd. Han hade fått sin hämnd. Enligt berättelsen flyttade Lilltorparn till Trollshovda i Tenala. Men då Stortorparn – efter utfört uppdrag - skulle lämna tillbaks de tre trollen till säljaren i Helsingfors visade det sig att han endast tog emot Ville, medan Mille och Nille tvingades återvända till Bromarv. Nu flyttade de två trollen istället in hos Stortorparns familj, som helt oväntat fick smaka på sin egna, beska medicin. Mille och Nille fortsatte med sina trakasserier – nu hos Stortorparn. Visdomsorden som säger att den som gräver en grop åt andra faller själv däri, visade sig än en gång stämma. - - - - Det var under den här perioden, 1867 till 1888, som trollen satte sina djupaste fotspår i bybornas medvetande. Då skapades bilden av Bromarvtrollen - som elaka, ja kanske till och med ondskefulla och äckliga varelser. Den stereotypa bilden av Bromarvtrollen laddades med nedvärderande och svartmålande fördomar, som seglivat har levt kvar ännu till våra dagar.

Tredje gruppen

Bromarvtrollen flyttar till de djupa skogarna och bryter kontakterna med omvärlden. De bildar familj och får barn. Naturen blir deras viktigaste läromästare och Ville återvände till Bromarv. - Trollen tar makten över sina egna liv När Stortorparen dog 1888 flyttade trollen från Korsuddarna till Kalvdal i Orvlax, där Stortorparens dotter bodde. Ganska snart fortsatte resan till Skönvik på gränsen till Padva och därifrån vidare till Vättlaxviken. Efter hand anpassade sig trollen till ett stillsammare liv med allt färre ofog. I början av 1920-talet dog Stortorparns dotter och då blev trollen plötsligt hemlösa. Allting tyder på att de bosatte sig i de djupa skogarna och samtidigt bröts alla kontakter med byborna. Det finns endast några få minnesanteckningar från den tid som nu följde. Byborna glömde snart bort trollen och många trodde att de hade flyttat bort från Bromarv. Andra trodde att de hade dött en naturlig död eller, att byborna i all tysthet hade lyckats ta livet av dem och att trollens saga var all. Men idag vet vi sanningen. Under den påföljande tiden ägnade sig trollen åt självrannsakan – de började reflektera över vad de hade varit med om och varför de hade betett sig så som de gjort. De bearbetade sina traumatiska upplevelser och försökte gå till grunden med de bakomliggande orsakerna. De insåg att de inte kunde fortsätta att gå i samma gamla fotspår. De började bygga upp en dröm om ett helt annorlunda liv med helt andra värderingar. Det finns åtminstone tre olika tolkningar av trollens bakgrund och beteende. För det första har en ansedd professor vid Åbo Akademi påstått att berättelsen om Bromarvtrollen handlade om ren och skär slavhandel. Stortorparen hade betalat för att få trollen att hämnas på Lilltorparn och hans familj – ett typexempel på den tidens människohandel alltså. För det andra finns det en teori framkastad av annan seriös vetenskapsman, som spekulerar i att trollen kanske var representanter för en människoart, som vi trodde var utdöd – neandertalmänniskan. Vi ser gärna neandertalmänniskan som en både ointelligent och djurisk varelse. Mera fängslande fantasi än fakta kan man kanske tycka? Trollen själva hade en egen uppfattning. De påstod att de var folk precis som oss människor, men att de hade blivit hjärntvättade av Svartboken. En Bromarvbo har detaljerat kunnat berätta om Svartboken, som var en medlemsbok till en sekt. Sekten påverkade medlemmarnas sätt att tänka och handla. Det var enligt berättaren nästan omöjligt att frigöra sig från sekten.Bromarvtrollen var alltså inte några egentliga sagotroll eller naturväsen. Men inte ens vetenskapen har alltså kunnat ge något entydigt svar på frågan om var de troll – eller människor - eller kanske nån form av korsning. Under den här perioden anslöt sig Ville på nytt till Bromarvtrollen. Han hade rest runt och samlat egna livserfarenheter och sett världen ytterom Bromarv. Mille och Nille skaffade sig nu familjer och fick både barn och barnbarn.

Fjärde gruppen

Två representanter för en ny generation Bromarvtroll söker kontakt med byborna. Välkommen till en pratstund på bänken! Kolla utsikten över fjärden eller ta en titt upp på tallkronorna. - Trollens återkomst Nu får berättelsen en annan karaktär. De gamla minnesanteckningarna och de seglivade anekdoterna innehåller inga uppgifter om det här skedet i trollens liv. Här tar fantasin och den positiva trollsynen över taktpinnen. Tidsmässigt förflyttar vi oss nu till nutid eller åtminstone till vår närhistoria. Trollen ägnade mycket tid åt att fundera på hur de skulle frigöra sig från den stereotypa trollbilden och bli tolererade av byborna. Men s i början av 2000-talet sker plötsligt någonting överraskande och anmärkningsvärt. Vi vet att trollfamiljerna – ja nu var det faktiskt fråga om familjer – bodde djupt inne i skogarna någonstans i Bromarv utan kontakter med byborna. Trollbarnen gick inte i skola och de ville helst av allt sova på dagarna. Deras favoritsysselsättning var att skräpa ner och tömma sopkärl och papperskorgar. En dag blev ett ensamt troll tillfångataget på skolgården i kyrkbyn just när det skulle tömma ut ett sopkärl. En elev lyckades fånga trollet och fick då den briljanta idén att lära trollen hur man skall ta hand om naturen och hantera sopor. Samtidigt kunde trollen få lära sig att läsa, skriva och räkna. Sagt och gjort trollbarnen satte sig på skolbänken tillsammans med de övriga eleverna. Byskolan och dess elever visade med andra ord prov på stor fördomsfrihet och äkta vardagstolerans. De bjöd in de omtalat förhatliga trollen, räckte ut handen och gjorde någonting tillsammans. - - - Trollen insåg snart att de inte vare sig ville eller kunde leva isolerat i de djupa skogarna. De ville bli en del av byagemenskapen. De förstod att fördomar, hat och rasism kan bero på brist på kontakt. Vi generaliserar hejvilt om främlingar – eftersom vi inte känner dem. Trollens lösningen var helt enkelt: mer kontakt, mycket mera kontakt!

Femte gruppen

Tillsammans - Bromarvtrollens barn och barnbarn lever nu tillsammans med byns jämnåriga. Men är de alla troll och hur många har svans? - Tillsammans – ombytta roller? 2017 firades Finlands självständighets 100-årsjubileum. Jubileumsåret firades med en mängd aktiviteter kring det gemensamma temat ”tillsammans”. Då gav byskolan igen prov på framsynthet och arrangerade ett banbrytande projekt med bl.a. en trollutställning på Villa Vera, trollpostutdelning på bybutiken SkafferiEtt och ett ljuståg som gick från Furutorp till skolgården. Det epokgörande var att trollen med familjer var inbjudna. De deltog sida vid sida med byborna på likvärdiga villkor med hemgjorda lyktor och uppträdde med egna sånger och dikter. ”Verser om hur ljuset ändå alltid sipprar igenom, överallt”, sammanfattade skolans rektor Maria Berg, insiktsfullt. Skolans projekt visade att inställningen till Bromarvtrollen hade förändrats. Ordet ”tillsammans” fick denna magiska kväll ett konkret innehåll. ”Evenemanget ökade det sociala kapitalet och den kulturella mångfalden, skrev Statsrådet i sin utvärdering. Ovanligt klokt sagt och mitt i prick, åtminstone för Bromarv skolans jubileumsprojekt. Det hade tagit precis 150 år för att byn och byborna att acceptera trollen och godkänna dem som fullvärdiga medlemmar i bygemenskapen. - - - På 150 år har världen förändrats i grunden. När trollen hämtades till byn levde man ett stillastående liv i sina små, lokala bubblor och visste just ingenting om omvärlden. Livet var en kamp för överlevnad – det dagliga brödet - kunskapsnivån var låg och gudsfruktan färgade tidsandan. Jordmånen för vidskepelse och tro på det övernaturliga var med andra ord den bästa tänkbara. Då hade trollen ett givet uppdrag. Situationen i dagens globala värld är närmast den motsatta. Mängden av kunskap ökar explosionsartat, en stor del av världens befolkning lever i ett materiellt överflöd, medellivslängden har mer än fördubblats. Förändringstakten accelererar. Människan försöker sprida sig ut i rymden. Samtidigt ifrågasätter vi människans förmåga att hantera sin komplexa omvärld. Trots alla framsteg, kunskapsmässigt och materiellt, lever vi i ett kroniskt tillstånd av splittring och uppgivenhet. Vi går mot en oförutsägbar framtid full av både faror och möjligheter.Nu består uppdraget i att undvika en kollaps. Det må låta bombastiskt, men nu behövs trollen för att hjälpa människan att rädda framtiden. Är vi redo för ombytta roller?